Onyx magasin nr 2 – September 2010       

Innehåll

Månadens profil
Sofia Jannok
Artiklar

Barncancerfonden


Övernaturligt eller naturligt?
Den digitala klyftan
Miljöhopp
Generation faX, Y och Z
Sverige utifrån
Det stora steget
Christina Stielli:

Från lämnad ensam mamma till företagsam förfatare

Rakt på sak
Krönikor & Funderingar
En lärares vedermödor
Hösten – min årstid
37 födelsedagar kvar, om jag
har tur

Arkivet
Här hittar du tidigare nummer
av Onyx magasin

Nyhetsbrev

Vill du få ett nyhetsbrev när Onyx kommer ut med ett nytt nummer?

Registrera
dig här


Innehåll
 
 
 
Share |







Rakt på sak

I ”Rakt på sak” har du som läsare möjlighet att lätta ditt hjärta om ett ämne som engagerar dig – och som du skulle vilja uppmärksamma våra läsare på.

Skicka ditt bidrag till info@onyxmagasin.se



 

Pojkar och Flickor
– eller människor?

Av Monika Wolfert Rudborg



Häromdagen fick min man, som närmar sig 50, en kartong från sin barndom med gamla spel och böcker. I lådan hittade vi ”Nelson Strax”, ett toppspännande kontraspionagespel för pojkar i alla åldrar, och boken ”Farornas land” ur serien Pojkboken från 1947 (farfars ”pojkbok”). Vi skrattade gott åt just allt det ”pojkiga” och vår 11-åriga dotter fattade absolut inte konceptet pojkböcker och pojkspel, tack och lov.

Men några dagar senare när jag och min dotter skulle inhandla några saker inför skolstarten var det inte lika roligt längre. I bokhandeln var uppdelningen av olika produkter så könsrelaterad så det nästan var löjligt. Signalerna var så extremt tydliga. Pojkar ska tjäna pengar och spela fotboll, och flickor ska göra sig vackra och gilla rosa. Men hallå! Har vi inte kommit längre?

Likadant är det när du ber om hjälp med en present till ett barn i en leksaksaffär. Första frågan är alltid: ”Är det till en pojke eller flicka?”. För att inte tala om uppdelningen i pojk- och flickkläder. De här kläderna passar för flickor och de här kläderna för pojkar. Och sällan möts de två. Få vågar dessutom kliva över gränserna med risk för att inte platsa i ”sin” grupp. Och här är det vi vuxna som bestämmer över våra barn.

När ska vi inse att vi måste ta vara på alla människors möjligheter att utvecklas till just det som de är bäst på? Inte befästa könsroller utifrån våra traditionella bilder av manligt och kvinnligt, utan låta alla individer utvecklas till just vad de är ämnade till. Utifrån egenskaper och fallenhet som inte måste passa in i förlegade könsroller, som stänger dörrar och begränsar vår utveckling. Vi behöver människor i framtiden som vågar vara sig själva och gå sin egen väg. Människor som vågar gå utanför rollerna och lösa de problem som vi kommer att ställas inför i framtiden. Vi behöver trygga och stabila människor som bygger sin självkänsla och sitt självförtroende inifrån och inte utifrån vad som anses vara ”lämpligt” just för dig som flicka eller pojke.

Det finns ju helt klart biologiska skillnader, men nu är det dags att släppa efter på det sociala trycket och låta alla vara människor i stället för män och kvinnor. Helt enkelt vara sig själva!




Love to hate Facebook!
Av Jörgen Weggeman


Grundarna är stormrika. Användarna, du, din kompis och jag och alla andra, vi blir bara fattigare och fattigare. Inte på pengar men på tid.

Jag hatar Facebook. Jag hatar när jag går in där och tittar. Vet inte ens varför jag gör det. Men det första jag ser är en av mina kompisar som skrivit: ”Jag lagar middag, ska bli gott med lasagne. ”Och"? Vem bryr sig egentligen? Sen att det inte är min kompis, utan en person som jag typ sagt hej till och som jag råkar känna genom någon annan som jag inte känner, det gör det hela ännu mer galet.

”Jag vaknar upp och ser att det snöar!” En annan kommentar som någon ”kompis” ansträngt sig med att skriva, så alla ska veta att den personen finns. Vem tusan bryr sig om att det snöar? Är du i Alperna eller var är du? Hur kan det vara intressant för någon som knappt känner dig att veta att det snöar just där du är?

Blir så trött på denna sida och ändå måste jag logga in där för att kolla. Fatta vad med skit man läser som inte har relevans.

”I hate Facebook.” Det är en av flera hundra ”grupper” som man kan joina. Jag har själv startat en sådan grupp. Det var det första jag gjorde på "Fejan". Innan jag såg att redan fanns sådana grupper. Helt sjukt. Det finns alltså fler som jag, som inte gillar Facebook men som ändå hänger där och retar sig.

Förresten, vad är syftet med ”grupper”? Jag fick en inbjudan att vara med i en grupp som heter ”Den lokala pizzerian är guld i Bagarmossen”. Och? Hur kan det finnas intresse för en sådan grupp? Har folk inget bättre för sig?

Man kan leva sitt liv i datarummet, hemma. Där är jag är populär: jag har 300 vänner på Facebook. Jaha? Hur ser de ut då? Ingen aning, de har bara ett fåtal profilbilder. Haha ...

Och varför har folk ett sådant intresse för att skriva om vad de gör hela tiden på Fejan? Och varför loggar man in där hela tiden? Jag tror att Facebook är lite som kokain. Man måste ha Facebook, man blir kung om man skriver något skönt, man känner alla. Och man kan inte sluta.

Man kan också visa upp sig – hur cool man är på bilder. Dessutom har man möjlighet att rensa ut 9 av de 10 korten där man faktiskt ser sliten ut. Kanon!

Fejan är en fasad, en fantasi som är beroendeframkallande. I'm hooked and I hate it! Love to hate Facebook! Visst det finns några enstaka saker som är bra. Man kan hålla kontakt med sina vänner på ett lätt sätt, det säger nästan alla. Jaha, men har du ingen telefon? Ses ni aldrig på riktigt? Är det riktiga kompisar eller vad?

Man kan nå ut till många om man har ett budskap, är ett annat argument för Facebook. Bra eller dåligt? Vissa utnyttjar sidan till skräp, andra blir rika på den, se på de som utvecklat Farmville. Miljonärer. Men den vanliga användaren är nog lite av en sucker.


Jo, jag vet, utvecklingen går vidare, iPhones, iPads osv. Självklart ska man hänga med. Min egen dotter på 4 år är kingeling på datorer. Redan! Hon sätter enkelt i gång min supersnabba och grymma dator och klickar i gång Firefox (ja, hon kör med Firefox, medan jag kör Explorer) och surfar till Bolibompa eller Disney.se. Det hela går liksom inte att stoppa. Om hon måste bli kingeling för att vara grym – inte mig emot. Men Facebook? Nej, jag sågar den skiten duktigt. That’s me!

Blir bara så trött på ansiktsboken. Det är helt enkelt galet vad folk lägger ner tid på detta. Inte minst jag, som orkar bry mig så mycket att jag skriver detta.

Ska nog starta Footbook, som kan kicka Facebook i bakluckan!

Over and out!


Share |

 


Innehåll
Om Onyx Om redaktionen Forum Annonsinfo Kontakt www.onyxmagasin.se