Pojkar och Flickor – eller människor?

Onyxia-rakt-pa-sakliten

Häromdagen fick min man, som närmar sig 50, en kartong från sin barndom med gamla spel och böcker. I lådan hittade vi ”Nelson Strax”, ett toppspännande kontraspionagespel för pojkar i alla åldrar, och boken ”Farornas land” ur serien Pojkboken från 1947 (farfars ”pojkbok”). Vi skrattade gott åt just allt det ”pojkiga” och vår 11-åriga dotter fattade absolut inte konceptet pojkböcker och pojkspel, tack och lov.

Men några dagar senare när jag och min dotter skulle inhandla några saker inför skolstarten var det inte lika roligt längre. I bokhandeln var uppdelningen av olika produkter så könsrelaterad så det nästan var löjligt. Signalerna var så extremt tydliga. Pojkar ska tjäna pengar och spela fotboll, och flickor ska göra sig vackra och gilla rosa. Men hallå! Har vi inte kommit längre?

Likadant är det när du ber om hjälp med en present till ett barn i en leksaksaffär. Första frågan är alltid: ”Är det till en pojke eller flicka?”. För att inte tala om uppdelningen i pojk- och flickkläder. De här kläderna passar för flickor och de här kläderna för pojkar. Och sällan möts de två. Få vågar dessutom kliva över gränserna med risk för att inte platsa i ”sin” grupp. Och här är det vi vuxna som bestämmer över våra barn.

När ska vi inse att vi måste ta vara på alla människors möjligheter att utvecklas till just det som de är bäst på? Inte befästa könsroller utifrån våra traditionella bilder av manligt och kvinnligt, utan låta alla individer utvecklas till just vad de är ämnade till. Utifrån egenskaper och fallenhet som inte måste passa in i förlegade könsroller, som stänger dörrar och begränsar vår utveckling. Vi behöver människor i framtiden som vågar vara sig själva och gå sin egen väg. Människor som vågar gå utanför rollerna och lösa de problem som vi kommer att ställas inför i framtiden. Vi behöver trygga och stabila människor som bygger sin självkänsla och sitt självförtroende inifrån och inte utifrån vad som anses vara ”lämpligt” just för dig som flicka eller pojke.

Det finns ju helt klart biologiska skillnader, men nu är det dags att släppa efter på det sociala trycket och låta alla vara människor i stället för män och kvinnor. Helt enkelt vara sig själva!

 

Av Monika Wolfert Rudborg