Love to hate Facebook!

Onyxia-rakt-pa-sakliten

Grundarna är stormrika. Användarna, du, din kompis och jag och alla andra, vi blir bara fattigare och fattigare. Inte på pengar men på tid.

Jag hatar Facebook. Jag hatar när jag går in där och tittar. Vet inte ens varför jag gör det. Men det första jag ser är en av mina kompisar som skrivit: ”Jag lagar middag, ska bli gott med lasagne. ”Och”? Vem bryr sig egentligen? Sen att det inte är min kompis, utan en person som jag typ sagt hej till och som jag råkar känna genom någon annan som jag inte känner, det gör det hela ännu mer galet.

”Jag vaknar upp och ser att det snöar!” En annan kommentar som någon ”kompis” ansträngt sig med att skriva, så alla ska veta att den personen finns. Vem tusan bryr sig om att det snöar? Är du i Alperna eller var är du? Hur kan det vara intressant för någon som knappt känner dig att veta att det snöar just där du är?

Blir så trött på denna sida och ändå måste jag logga in där för att kolla. Fatta vad med skit man läser som inte har relevans.

”I hate Facebook.” Det är en av flera hundra ”grupper” som man kan joina. Jag har själv startat en sådan grupp. Det var det första jag gjorde på ”Fejan”. Innan jag såg att redan fanns sådana grupper. Helt sjukt. Det finns alltså fler som jag, som inte gillar Facebook men som ändå hänger där och retar sig.

Förresten, vad är syftet med ”grupper”? Jag fick en inbjudan att vara med i en grupp som heter ”Den lokala pizzerian är guld i Bagarmossen”. Och? Hur kan det finnas intresse för en sådan grupp? Har folk inget bättre för sig?

Man kan leva sitt liv i datarummet, hemma. Där är jag är populär: jag har 300 vänner på Facebook. Jaha? Hur ser de ut då? Ingen aning, de har bara ett fåtal profilbilder. Haha …

Och varför har folk ett sådant intresse för att skriva om vad de gör hela tiden på Fejan? Och varför loggar man in där hela tiden? Jag tror att Facebook är lite som kokain. Man måste ha Facebook, man blir kung om man skriver något skönt, man känner alla. Och man kan inte sluta.

Man kan också visa upp sig – hur cool man är på bilder. Dessutom har man möjlighet att rensa ut 9 av de 10 korten där man faktiskt ser sliten ut. Kanon!

Fejan är en fasad, en fantasi som är beroendeframkallande. I’m hooked and I hate it! Love to hate Facebook! Visst det finns några enstaka saker som är bra. Man kan hålla kontakt med sina vänner på ett lätt sätt, det säger nästan alla. Jaha, men har du ingen telefon? Ses ni aldrig på riktigt? Är det riktiga kompisar eller vad?

Man kan nå ut till många om man har ett budskap, är ett annat argument för Facebook. Bra eller dåligt? Vissa utnyttjar sidan till skräp, andra blir rika på den, se på de som utvecklat Farmville. Miljonärer. Men den vanliga användaren är nog lite av en sucker.
Jo, jag vet, utvecklingen går vidare, iPhones, iPads osv. Självklart ska man hänga med. Min egen dotter på 4 år är kingeling på datorer. Redan! Hon sätter enkelt i gång min supersnabba och grymma dator och klickar i gång Firefox (ja, hon kör med Firefox, medan jag kör Explorer) och surfar till Bolibompa eller Disney.se. Det hela går liksom inte att stoppa. Om hon måste bli kingeling för att vara grym – inte mig emot. Men Facebook? Nej, jag sågar den skiten duktigt. That’s me!

Blir bara så trött på ansiktsboken. Det är helt enkelt galet vad folk lägger ner tid på detta. Inte minst jag, som orkar bry mig så mycket att jag skriver detta.

Ska nog starta Footbook, som kan kicka Facebook i bakluckan!

Over and out!

Av Jörgen Weggeman






Lämna gärna en kommentar

Your email address will not be published.