Jag träffade tomten igår

tomten

Jag träffade tomten igår. Han var gammal, vithårig och hade skägg. Det räcker kanske inte för att kvala in som tomte, men han pratade om kärlek och värme som det viktigaste i december och långt efter vårt möte kände jag en varm och hoppfull känsla i kroppen. Det finns hopp och kärlek för oss alla. För alla ledsna, hungriga, ensamma människor. För dig och mig. Det finns hopp. Om vi alla hjälper till lite.

För det är nog så att tomten inte alltid ha haft det så lätt. För att kunna sprida en sådan glädje och värme måste han ha upplevt svärta och sorg i sitt liv. Upplevt kontrasterna till värme, hoppfullhet, samvaro och kärlek. Han vet vad de flesta av oss behöver för han har själv saknat det. Sedan har vi i och för sig lite svårt att förstå det själva och tror att det är julklappar och julmat vi behöver mest till jul.

Även om jag inte träffade honom som tomten utan i en annan roll lade han till ytterligare en nivå i sitt arbete – att sprida glädje och värme.  Det är väl precis det julen borde handla om. Och det är något vi alla kan göra för varandra. Inte bara i våra jobb utan i livet i stort. För dem vi känner eller kanske även för okända människor. Det vi ger får vi tillbaka i form av välbefinnande och glädje i att glädja andra.

Så le uppmuntrande åt den trötta mamman med två hungriga ungar och tunga matkassar i händerna nästa gång. Du kanske t o m erbjuder dig att hjälpa till med kassarna.

Eller säg några uppmuntrande ord till någon som gör något som han eller hon visserligen har betalt för, men som du uppskattar.

Eller tomta för en arbetskollega med en god bit choklad eller trisslott utan att han eller hon vet vem givaren är.

Min tomte träffade jag i tunneln mellan Centralen och tunnelbanan i Stockholm där han sålde Situation Stockholm.

Monika Wolfert-Rudborg