Generation faX, Y och Z

I början av 90-talet började man så smått tala om Generation Y. Det råder en viss förvirring, eller oenighet om ni så vill, kring när startåret för Generation Y gick. En del menar att de första barnen, efter Generation X, föddes i slutet av 70-talet, medan andra dristar sig att säga 1983 eller 1984. Slutåret för denna generationkan vara någon gång i mitten av 90-talet men också infalla så sent som 2001, beroende på vem du frågar. 

Förvirrad? Det blev jag också när jag läste på om Generation Y och Z.

Själv föddes jag i slutet av 60-talet och har jämnåriga kompisar, som inte har e-postadresser och som till helt nyligen vägrade mobiltelefon. Att de nu efter mycket tjat och tjafs har en mobil betyder ju inte att de svarar i den när man ringer. Generationerna Y och Z skulle antagligen kalla dessa människor för dinosaurier. Något som jag också gör .

Generation Y är alltså den första generationen att till fullo acceptera och använda sig av den nya tekniken. Fråga någon av dem, om de har mobiltelefon, och du får antagligen till svar att ”Jag har två! En privat och en till jobbet.” Hör efter om de har mejl och du får till svar att de helst kommunicerar via Facebook, fast nu funderar de på att gå ur: ”Det är så 2009!”

Generation Y anses finnas politiskt mer till vänster än Generation X, och ha ett liberalare förhållande till hbt-frågor. Samtidigt finns också exempel på ungdomsrörelser i Australien, Storbritannien, USA och Japan, där man har tagit på sig att förespråka och bevara konservativa värden.

Det sägs också att Generation Y gör allt senare. De väntar med att skaffa barn och binda sig vid så världsliga saker som fast anställning tills de har passerat de 30. Det skulle kunna förklaras med att de ser de tidigare generationernas misstag: skilsmässor och bittra bärare av guldklockor. Alltså väntar man tills man är så säker det går att vara.

Den ekonomiska utvecklingen spelar givetvis också in. Det behöver inte vara av eget val som en 25-åring bor kvar hemma. Den där ack så efterlängtade flytten hemifrån är alltför dyr med dagens priser på lägenheter i storstäderna. Lägg till hög ungdomsarbetslöshet och du har en generation hemmasöner och -döttrar.

Efter Y kommer Z, dvs det finns givetvis en Generation Z. De första representanterna för denna generation föddes i början av 90-talet. De som föds i dag anses alltjämt tillhöra Generation Z. 2012 sägs vara möjligt slutår, vilket ju passar utmärkt eftersom profetior, populärkultur och diverse ångestfyllda människor menar att det är året, då jorden kommer att gå under.

Generation Z är den första generationen att inte minnas eller veta hur det var att hanka sig fram utan internet. De vet inte hur livet tedde sig utan mobiltelefoner och de skulle antagligen skaka förundrat på huvudet över påståendet att det faktiskt gick utmärkt att fika på vanligt bryggkaffe i stället för en caffe latte för 45 kr.

De kan också med säkerhet sägas vara den första faxfria-generationen.

I Generation X finns fortfarande några dinosaurier som i sitt dagliga arbete faxar. Generation Y ler snett vid blotta tanken att mata in ett papper i en telefon, som dessutom är så stor att den måste stå på ett bord.

Generation Z är den första generationen att inte ha en aning hur ett faxmodems stilla pipande låter och vad man i hela friden gör med en fax: ”Var det en sån som Winston Churchill skickade hem sina rapporter från Boerkriget med, under vilket han var krigskorrespondent?”

Låt oss för ett ögonblick dröja oss kvar vid telefaxen: denna apparat, som en gång i tiden utgjorde navet i många människors kommunikation.

Då jag känner en person som fortfarande inte bara sporadiskt utan frekvent och hängivet faxar, beslöt jag mig för att vända mig till henne för att reda ut ett och annat. För att inte hundratals faxförsäljare ska kasta sig över henne, har vi valt att enbart kalla henne Ulla.

Hur använder du din fax? 

– Jag brukar faxa med den. Jag både skickar och tar emot!!!

Använder du faxen både privat och på jobbet? 

– Det har hänt att jag har faxat till jobbet, men oftast är det i kontakter med utlandet (främst Italien) som jag använder den. Lite mitt emellan jobb och privat då … Min pappa brukade faxa gratulationer på födelsedagar förut, men jag tror han har gått över till mejl nu …

Kan du vakna upp ibland på natten och efter en stund ge efter för frestelsen att gå upp och se om det har kommit ett fax?

– Jag gillar inte att få fax! Det betyder ofta att jag måste agera på något sätt. Det första jag gör på morgonen när jag har gått upp är att gå till rummet där faxen står och hoppas att det inte finns något meddelande! Dessutom är det slöseri på faxpapper, som är allt svårare att få tag på. Pappershandlaren på Aschebergsgatan säljer det fortfarande, i alla fall gjorde han det senast jag var där.

Möts du av oförståelse inför det faktum att du använder fax?

– Det är något jag brukar undvika att tala om, folk förstår inte …

Händer det att du måste förklara för någon yngre person vad en fax är och hur den fungerar?

– De unga lever i salig okunnighet om vad en fax är (mina barn undantagna, förstås).

Hur skulle ditt liv te sig utan fax?

– Svårt att tänka sig! Jag skulle få börja skanna och mejla, vilket jag ju aldrig gör annars …

Har du faxvänner, med vilka du endast kommunicerar via faxen?

– Det finns en gubbe som mest skickar fax, men jag tror att vi har lyckats bli av med honom. Alternativet (värre) var att hans fru ringde med jämna mellanrum utan att ha något att säga.

Kändes det som att du skådat ljuset den dagen då du insåg möjligheterna, som en fax erbjuder?

– Första gången jag såg en telefax var på sjuttiotalet. Jag och min kompis var med hennes pappa på jobbet. Plötsligt började det komma ut papper ur en maskin. Vi undrade vem som skickade saker på helgen, och det visade sig att det kom från Israel. En dag att minnas!

Om du ska boka hotellrum, kollar du så att det finns möjlighet att plugga in faxen?

– Oh ja, alltid! Jag släpar med mig hela faxen med telefon och allt! Och jag bokar via fax!

Utsätts du ofta för spamattacker från lunchrestauranger som faxar över kommande veckas meny, eller dominerar Viagra-reklamen?

– Nej, men på jobbet verkar det vara så. Det enda mystiska fax jag fått var ett på kinesiska, men tyvärr kunde jag inte tyda det.

När mottog du senast kedjefaxet med en tecknad gubbe som fastnat med foten i en dörr med bildtexten ”Foten i kläm? Jajamen!”?

– Hahaha, aldrig!

Förekommer Nigeriafax?

– Inte här!

Är det möjligt att byta skal på din fax?

– Nej, jag kan bara byta papper!

Anser du att det borde finnas faxuttag på alla tåg eller räcker det med X2000?

– X2000 borde ägna sig åt att komma i tid och inget annat. Det räcker med trådlöst internet. Eller jo, vad är det jag säger, självklart måste man kunna faxa från tåget! Från bussar och spårvagnar också.

Om du fick ett fax som undrade om du vill vara med i Faxbook, skulle du faxa tillbaka ett glatt ”Ja!” 

– Oh ja, självklart!

Se där var en intervju som gick Generation Z helt förbi.

En fråga att ställa sig är om Generation Z kommer att låta hela livet gå dem förbi. Jag tänker att om trenden att göra allt senare såsom Generation Y, håller i sig, kommer det kanske inte finnas så mycket tid att spela på. Skaffar de sig sitt första jobb vid 35-årsåldern? Kommer de hem lagom till 45-årsdagen, bara för att upptäcka att deras föräldrar har bytt lås och har gömt sig där inne bakom fördragna gardiner? Kommer de att gå i pension när de är 85? Kommer de att bli far- och morföräldrar när de är 90 år? Kommer de att dö i höjd med 120-årsdagen eller kanske inte alls. Generation Z – den första generationen som väntar med att dö … (och de få som ändå dör gör det i latte-relaterade sjukdomar …).

Tycker ni att jag inte tar ämnet på allvar? Vad väntar ni er från en medlem av Generation X? Jag inser givetvis att det finns karaktäristika som i en bred mening kan hängas på en generation. Samtidigt är det svårt att inte le lite åt människans ständiga behov av att kategorisera allt som kommer i hennes väg. Mina döttrar sorterar pärlor efter färg, storlek och form. Sociologer sorterar människor efter födelseår.

Likt horoskop är generationsbeskrivningarna fulla av generaliseringar och klichéer. Generation Y sägs bejaka allt nytt och har en avslappnad inställning till homosexualitet. Samtidigt påpekas också att det i vissa länder finns folk som startar föreningar i syfte att rulla sig i ”den gamla goda tiden”. Är det bara jag som får en känsla av att de som forskar på området försöker helgardera sig? Det är lite som att i en anställningsintervju påstå att man tycker om att arbeta på egen handoch är en lagspelare.

Vi får inte glömma klichéerna. Jag blir alltid på gott humör av klichéer. De levereras inslagna i plattitydpaket och på det medföljande kortet står det: ”Sparka mig!”

Den bästa Generation Y-klichén jag har sprungit på är: ”Generation Y är väldigt uppdaterad, med modekassen i handen och den bärbara datorn under armen.”

Visst ser vi detta tydligt framför oss? Scenen är centrum i den lilla glesbygdskommunen i Mellansverige. Ut kommer Erik ut från Konsum. I ena handen har han en modekasse, under armen har han sin bärbara dator och i andra handen en stor mugg latte. Erik är ständigt uppkopplad, uppdaterad och alltid på språng: i detta nu mot sin pimpade Volvo 740. Med näsan skriver han och skickar han iväg ett blogginlägg med sin iPhone, som ligger på biltaket medan han samtidigt låser upp bildörren, för att sedan susa iväg mot nya djärva mål.

Javisst, jag ironiserar men har personen, som skrev detta om modekassen och den bärbara datorn i första läget, reflekterat över att det kan finnas en annan verklighet utanför städerna? Kanske finns det dessutom människor i storstäderna som sociologerna har stämplat Y eller Z på, men som inte känner igen sig i beskrivningen? Kanske kommer ett koppel sociologer ur Generation Y att starta Facebook-grupper, där jag förtalas och förringas? Kanske finns det någon utanför en Konsumbutik som snart kommer att skicka mig en åthutning för att jag antyder att landsbygdens söner och döttrar inte är med på Generation Y-tåget? Kommer i så fall det klagomålet att framföras via fax eller mejl ?

Jag vet inte hur det är med er, men jag behöver en latte nu …

Tack!

Av Johan Drejenstam






Lämna gärna en kommentar

Your email address will not be published.