Gammal är inte äldst

ageOm den svenska åldersfixeringen

Det är 44-åringen och 33-åringen. Det är tidningar för 40 och 50+. Och för den som är rädd att ha passerat ”bäst före”-datum, lockar lösningar som botox och operationer. Varför denna åldersfixering? Är den något typiskt svenskt? Onyx magasin har synat frågan i sömmarna och konstaterar att gammal inte alltid är äldst.

”Vid 33 är man passé” sjöng Tage Danielsson och Hasse Alfredsson på 70-talet. Vad har hänt sedan dess? Inte mycket uppenbarligen. Se bara på kontaktannonserna. ”Man, 45 söker kvinna 25–40.” Gud nåde den som är jämngammal och hör av sig. Ett år till hade ju varit katastrof, eller? Från kvinnornas sida är man mer tillåtande. Mannen får gärna vara lite äldre. Fast helst välbevarad – och med välfylld plånbok. I tidningsstället på Ica skriker rubrikerna: ”Se tio år yngre ut med nya dieten!” och ”Bästa yogan för 40+”. När jag själv fyllde år nyligen, fick jag en kommentar på Facebook: ”Man kan verkligen inte tro att du fyller det du gör.” Vilket gjorde mig jätteglad!

Varför denna åldersfixering? Överallt i samhället lyser den igenom. Att, som forna tiders fina damer, vara hemlig med sin ålder, är lönlöst. Ska det inte uppges fullständigt personnummer, så krävs åtminstone födelsedatum och år. Dessutom har internet för länge sedan tillmötesgått den allmänna nyfikenheten, med sökbara födelsedagssajter. För man måste ju kunna kategoriseras efter ålder – och därmed påstådda intressen och köp-benägenhet. Onyx magasin kontaktade Karin Lövgren, etnolog vid Umeå universitet, för att skärskåda åldersfixeringen.


Karin Lövgren, etnolog vid Umeå universitet. Foto: Matilda Regazzoni.

Varför anges människors ålder överallt i tidningsartiklar och reportage? (Så även i denna tidning!) Vill vi alltid veta hur gamla folk är och varför då?

– Journalister har helt enkelt en sådan praxis. Att definiera en person utifrån ålder är mindre laddat än etnicitet, säger Karin Lövgren. Därför skriver man ofta ”33-åringen” etc; det är ett enkelt sätt att beskriva en person utan namngivning. Det är både naturligt och neutralt, enligt journalisten. Men det blir ändå genom detta något som vi tillskriver betydelse och som också får konsekvenser.

– Eftersom man hela tiden skriver ut ålder så får vi också en uppfattning om vid vilken ålder något är normalt – typ vid vilken ålder människor gör karriär, pluggar, gifter sig eller får barn. Åldersangivelserna synliggör tidschemat för när man ska göra vad. Upprepningen av ålder gör också i sig ålder till både beskrivning och förklaring. Tänk till exempel på hur man berättar att någon är duktig för sin ålder – eller kanske trots sin ålder.

Karin har varit verksam som etnolog under flera år och har doktorerat vid Linköpings universitet. I avhandlingen ”Se lika ung ut som du känner dig” har hon studerat olika tidskrifter (som Tara, M-magasin och Laura), med ålder som försäljningsargument. Här fokuserade hon på kvinnors åldrande, eftersom det handlar om populärpress som främst vänder sig till kvinnor, 40+.

Varför finns det så många nischade tidningar och produkter för 30+, 40+ och 50+?

Karin förklarar att det beror på den ökade produktionen i samhället. I en tid av ökad varuproduktion, kommer det också alltmer nischade produkter.

– På marknaden bildas subkulturer. Ta lego till exempel. I min barndom fanns det bara en sort som alla lekte med. Nu finns det bebislego, småbarnslego, lego med olika teman, flicklego etc. Ju fler produkter som kommer, desto mer konstrueras behovet utifrån ålder och genus. Ålder blir ett försäljnings-argument – utifrån en tanke om att människor i ungefär samma ålder är i samma livsfas och därför kanske har liknande intressen. Så kommer det tidningar som Mama och Family Living för dem som är i åldern då de bildar familj, och tidningar som Tara, Kattis & Co eller M-magasin för de läsare som är något äldre.

I avhandlingen frågade sig Karin vilken bild av ålder och åldrande det är som uttrycks i dessa tidskrifter för äldre. Utgångspunkten var att det funnits ett motstånd mot äldre ur konsumentperspektiv, samtidigt som dessa grupper faktiskt står för större delen av både förmögenhet och köpkraft. För avhandlingen intervjuade Karin såväl verksamma inom marknadsföring och reklam, som personer som arbetar med veckopress.

Vad kom du fram till i din avhandling?

– Sammanfattningsvis kan man säga att jag har visat att ålder är ett stort elastiskt begrepp. Ibland rymmer det inte något, utan är bara en siffra. Andra gångar är ålder ett försäljningsargument och då vänder sig marknadskrafter direkt till människor utifrån deras ålder. Och så kan ålder vara stigma-tiserande, där människor tillskrivs en för hög ålder – eller kanske en för låg – och inte räknas med fullt ut.

– I de tidskrifter jag granskat finns en hyllning av framför allt 40-talisterna och en beskrivning av den här perioden av livet som en med många möjligheter. På flera sätt blir bilden av medelåldern i tidskrifterna en parallell till ungdomstiden – med möjligheter att hitta sig själv och att forma sitt liv. Här synliggörs den medelålders kvinnan och hennes resurser. Men det finns också många råd om hur man ska göra för att se så ung ut som möjligt, arbeta med sin kropp och disciplinera den genom motion och diet. Det blir dubbla budskap: både ”du duger som du är” och ”så här ska du göra om dig”.

Karin berättar att hon intervjuade kvinnor i medelåldern för avhandlingen, både om hur de såg på ålder och att bli äldre, och om hur de ser på tidskrifterna.

– De var så kloka och nyanserade – de framhöll att man med högre ålder får en del erfarenheter som är en tillgång. Inte minst gällde det kvinnorna som arbetade med andra människor, där de menade att livserfarenhet gör det lättare att vara empatisk med dem man möter.

– Kvinnorna jag intervjuade pratade också om kroppsliga förändringar med åldrande. Flera beskrev att det blir svårt med klädstil då man blir äldre. Man vill inte se ut som en popmormor som förnekar sin ålder, men man vill ändå ha moderna, fina kläder. Kvinnorna beskrev att de ibland fick en känsla av att vara mindre synliga som medelålders kvinnor. De pratade om detta både med en viss sorg över att inte längre få komplimanger, men sade också att det kunde vara rätt skönt att slippa bry sig om sitt yttre. Att kunna gå ut med hunden på morgonen utan att sminka sig först, beskrev en kvinna med lättnad.

Det lär finnas en ”medieålder” (mellan 20 och 35) då människan anses vara på topp, utseendemässigt och konsumtionsmässigt. Kommentar?

Karin har inte hört om denna medieålder, utan tror att den kan vara en myt.

– Ja, för hur vet vi att det skulle vara så att det finns en toppålder? Det kan man säkert mäta på olika sätt och komma fram till olika slutsatser. I dag finns det tecken på att marknaden vänder sig till unga konsumenter – som i nya konsumentgruppen ”tweens”. De är i åldrarna 9–13 ungefär, inte tonåringar, alltså ”teens”, ännu. Men inte helt kvar i samma kategori som yngre barn – utan lite mittemellan, alltså between eller ”tween”. De anses ha stort inflytande på familjens konsumtionsbeslut. En annan grupp är de äldre konsumenterna, de som finns i den stora gruppen född från mitten av 1940-talet fram till en bit in på 1950-talet. De växte upp då konsumtionssamhället växte fram och flera av dem anses ha det gott ställt. Då blir de en intressant målgrupp för marknadskrafter. Sen är det ju inte alla i den gruppen som faktiskt har pengar.

Klart är i alla fall att 40-talisterna är en kapitalstark målgrupp, som marknaden följt sedan tonårstiden och som man fortfarande vänder sig till. I Karins intervjuer har det framkommit det att det är just de äldre som har råd att skaffa sig Harley Davidson-motorcyklar och Bang & Olufsen-apparater. Faktum är att äldre anses stå för 80 procent av landets förmögenhet och stå för 70 procent av köpkraften! Ytterligare en intressant konsumentgrupp, berättar Karin, är förstås de som håller på att skaffa eget hushåll och köper saker till det.


Bild från www.skrattnet.com

Är vi mer åldersfixerade i Sverige än i andra länder? Och har det alltid varit så?

– Sverige är på många sätt ett jämlikt land, säger Karin. Det har vi en självbild av sen mitten av 1900-talet, vad gäller genusfrågor, utjämning av klassfrågor med mera. Även om vi har en annan politisk och ekonomisk konstruktion än under tiden för folkhemmet. Jag tror att vi ser Sverige som ett tidigt land, som ligger i fronten för jämställdhet och jämlikhet då det gäller genus till exempel. Då blir det en känsla av att vi släpar efter när det gäller åldersfixering. Man ska också komma ihåg att vi i Sverige har ”råd” att tala om sådant som åldersfixering, eftersom vi är ett jämförelsevis rikt land och ligger långt framme.

– Om vi alltid varit åldersfixerade är en fråga för en historiker, men det vi vet är att man förr inte firade födelsedagar som i dag. Man firade namnsdagar. Förr var det också mera tillåtet att ”förfalla” som äldre och att till exempel få vila i att ”vara tant”. Nu anses vi ha ett slags ansvar att arbeta med våra kroppar och se så unga ut som möjligt.

– I Sverige har vi också en självbild av att det är på ett visst sätt – till exempel detta att Sverige är åldersfixerat. Men om det är så i praktiken är en annan sak.

Karin berättar att det inom journalistiken är vanligt att betrakta Sverige som utvecklat och modernt, och en del av de länder som invandrare kommer från som patriarkaliska och omoderna. Men just när det gäller synen på ålder tror vi att andra länder har det bättre. Vi har helt enkelt en föreställning, en bild om Sverige som ett åldersfixerat och dessutom åldersdiskriminerande land. Vi tror att i Indien, kring Medelhavet etc, betraktas de äldre bara som visa och kloka. Denna syn har framkommit i arbetet Karin gjorde med sin avhandling: i intervjuer, i tidskrifternas texter och i hennes samtal med reklamare.

Du talar om åldersdiskriminering. Hur kan den se ut?

– I dag åldersdiskrimineras såväl barn och unga som äldre. Barn får inte alltid fatta beslut som de skulle kunna fatta. För unga finns det höjda trösklar för vuxenlivet, till exempel för egen bostad. Har man ingen tjänst, får man inget banklån etc. Unga kan också diskrimineras i arbetslivet: ”Hur kan han/hon som är så ung ha den här kunskapen?” Egentligen önskar sig arbetsgivare något som är omöjligt – en ung förnyare, som också är billigare då det gäller lön och semesterersättning, men som ändå har erfarenhet som en äldre! Äldre diskrimineras också då det gäller möjligheter till banklån. Kvinnor i viss ålder kallas inte heller längre till mammografi. Den erbjuds enbart kvinnor mellan 40 och 75. Något som är helt fruktansvärt, en skandal!

Karin berättar vidare att Sverige två gånger begärde uppskov av EU, för att vi inte lagstiftat mot åldersdiskriminering i arbetslivet. Först 2009 fick vi en sådan lag.

– Vi har alltså en självbild av att vi är ett jämlikt land och föregångare i jäm-likhetsfrågor. Men åldersdiskrimineringen sackar som sagt efter.

Detta är intressanta fakta. Jag jämför förstås med USA, där man inte har personnummer, utan Social Security Number, utan information om en persons födelseår. Där är det inte heller tillåtet att fråga om ålder vid anställnings-intervjuer.

Vad betyder egentligen en människas ålder, fysiskt, psykiskt och socialt? Det finns ju 25-åringar som både ser ut och beter sig som 40-åringar och vice versa.

– Just när det gäller ålder finns det så många dimensioner och innebörder. Vi kan tala om biologisk eller fysiologisk ålder – och den kan vara en annan än den kronologiska! Sedan har vi social ålder och kulturell ålder, alltså hur vi beter oss och vad vi gör, och om vi då är i takt med normer om hur livet ska levas: är vi lagom gamla för att bli mammor till exempel? Så ålder betyder verkligen många olika saker, och vi blandar ihop de här dimensionerna då vi pratar om ålder. Sedan finns det de som menar att vad ålder betyder är under uppluckring i dag – att vi är friare att forma våra livslopp och att ålder spelar mindre roll.

Karin förklarar att man å ena sidan talar om en ”uniage”, där alla till exempel klär sig lika och lyssnar på samma musik. Samtidigt finns det sega strukturer och sega kulturella uppfattningar som lever kvar parallellt, och det är den andra sidan.

– Det kan vara tankar om att man blir ”tant” vid en viss ålder, säger hon. Ta uttryck som ”Du kan inte lära gamla hundar att sitta”. Men det kan man ju visst! Det är lika möjligt för äldre som yngre. Det beror ju på läggning, inställning och möjligheter.

Karin menar vidare att ålder är ett taffligt begrepp. Det blir som en kostym som sitter lite fel och inte gör rättvisa åt personen. Men som vi ändå använder, tolkar och tillskriver olika egenskaper.

Jag kommer direkt att tänka på något en släkting till mig råkade ut för. Hon sitter ensam i väntrummet till en läkare, iklädd sin vanliga stil: jeans, tunika och skinnjacka och med mörkt halvlångt hår. Läkaren kommer ut och ropar, ser sig förvirrat omkring och tänker vända, då min släkting  bekräftar att hon är rätt person. ”Va! Är du född 1939?” utbrister då läkaren. ”Jag trodde jag skulle hämta en 70-årig tant …”

Nu har denna kvinna sin egen stil, helt enkelt. Men nog finns hos de flesta en strävan och önskan att se så ung ut som möjligt. Och visst skulle många ta händelsen ovan som en komplimang!

Är det bara utseendet vi är ute efter eller ungdomen i sig? Utan de erfarenheter vi har som äldre, skulle vi onekligen inte vara de vi är?

– ”Ungdomlighet” kan definieras som ”kreativ”, ”med i tiden”, ”föränderlig” och ”nyfiken”, säger Karin Lövgren. Och det är ju högt värderade egenskaper. Sen menar jag att människor kan vara kreativa och nyfikna oavsett ålder! Precis som människor utvecklas och förändras under livet. Många gånger tycker jag att ”gammal” nedvärderas och osynliggörs, vilket är synd och orättvist. Det är verkligen på tiden att vi granskar vad vi gör med ålder egentligen! Vi låter det begränsa människors liv.

I dag är skönhets- och föryngringsoperationer i princip ett måste bland skådespelare, modeller och artister. Vem sätter ribban? 

– Medierna ger oss olika bilder att förhålla oss till, förklarar Karin. De förser oss med material, som foton, personer i såpor etc. Men vi får vår uppfattning från flera håll; vi diskuterar med vänner, partner och föräldrar. Fast visst förstärks bilden i medierna om att det är tabu att se ut som den ålder man är. Det finns ju en ungdomskult.

Jag själv kommer genast att tänka på ett exempel: tv-serien Glamour (”The Bold and the Beautiful”) som gått i både svensk och amerikansk tv sedan 1987 och är världens mest sedda såpa. Där spelades ”ungdomarna” först av skådespelare födda på 60-talet. Men snart sattes allt yngre personer in, när de äldre började närma sig ”bäst före”-datum. Nu, efter ett oräkneligt antal operationer, är dock samtliga så ”ålderslösa” att de i princip kan ha vilka relationer och roller som helst. (Undertecknad är i alla fall inte längre någon tittare.) En intressant aspekt är dock att familjefadern i serien är född 1945 och den som spelar hans son 1952! Ett så ungt faderskap att det måste vara unikt i världshistorien …

Karin bekräftar:

– Ett typiskt exempel på att man inte kan ta några skådespelare med realistisk åldersskillnad! Att visa äkta åldrande är fortfarande tabu.

Vad får åldersfixeringen för effekter på vår förmåga att njuta av livet och ta vara på dess möjligheter?

Karin framhåller att effekten blir olika åldersnojor: Vid 30 känner många (främst kvinnor) en åldersstress, att det finns en tidtabell att följa. Det är nu man känner den biologiska klockan ticka: Skaffa barn? Man? Göra karriär? Utbilda sig?

– Vid 50 finns en annan åldersstress, då man anses mindre attraktiv på arbetsmarknaden, fortsätter hon. Och vid 70 ytterligare en stress, eftersom man inte alltid ”räknas med” längre. Ta bara det tidigare exemplet med mammografin.

Vad kan vi alla göra för att förändra och minska åldersfixeringen?

– Vi kan kommunicera om den, ifrågasätta den och belysa den, säger Karin med eftertryck. Överallt i samhället! Och det gäller både medier och andra sammanhang, som till exempel skolan. Vi tillskriver ålder betydelse och då får den det. Det blir en ond cirkel.

– Är det så vi vill ha det? Jämför de konservativa könsrollerna, vi länge kämpat med. I dag har vi en viss medvetenhet om hur vi fostrar barn och förstärker eller utmanar att de får utveckla alla sina sidor. Nu måste vi bedriva ett mot-svarande upplysningsarbete, när det gäller ålder.

Enligt Karin, har vi i också i praktiken ett stort socialt nätverk som motverkar åldersdiskriminering. Det gäller alltså att ta vara på detta!

Jag håller med, men inser hur paradoxalt jag själv uppträder. Själv tycker jag att jag är minst 15 år yngre ”inuti” (vem gör inte det?). Den biologiska åldern känns mest som en siffra på papperet. Jag har vänner med alla möjliga födelsedatum, utan att fästa någon vikt därvid. Men nog sneglar jag nyfiket på nya bekantskaper, medan den oundvikliga frågan tar form i mitt huvud: ”Undrar hur gammal han är?”

Tror du synen på ålder ser annorlunda ut i framtiden, om säg tio år?

– Jag tycker det finns tecken på att ålderns betydelse håller på att förändras. Att Amelia Adamo strider för de medelålders kvinnorna till exempel och synliggör dem i tidskrifter. Eller att Isabella Rossellini kan dyka upp i reklam som ett exempel på en vacker förebild. Mäns åldrande har accepterats på ett annat sätt än kvinnors – där George Clooney eller Sean Connery ses som sexiga även som äldre – och då alltid med långt yngre kvinnliga motspelare. Samtidigt tycker jag det finns en fara i att synliggörandet sker utifrån normer om skönhet, och att betydelsen av att se så ung ut som möjligt för sin ålder bara förstärks genom detta.

Det är också olyckligt om det är marknadens intresse för 40-talisternas plånbok som får styra ett ökat intresse för äldre – och inte äldres, precis som yngres, rätt att synas och höras och ta plats.

Karins kloka tankar har givit mig en tankeställare. Kanske är det dags att börja tänka bort de där ettriga siffrorna. För gammal är verkligen inte alltid äldst.

Hur sa? Hur gammal jag själv är? Som läsare behöver du inte sväva i okunnighet längre tid än det tar att surfa till redaktionssidan här på Onyx magasin. Men jag har ett annat förslag: Gå in på vår Facebooksida och diskutera! Vi ser fram emot dina åsikter, oavsett hur gammal du är!


Om mäns och kvinnors åldrande

”Generellt har det sagts att kvinnor görs äldre tidigare än män – efter klimakteriet. Det har också visats att kvinnor till en del får makt och status genom sitt yttre. Mäns värde och status tillskrivs dem genom vad de gör, aktiviteter och prestationer snarare än utseendet. Utseendet har därmed större betydelse för kvinnor.

Då kroppen förändras med åldern, ändrar form och storlek, håret blir grått och rynkorna ökar när hudens elasticitet ökar – så har det därför större betydelse för kvinnor. Det är ett kulturellt samhälleligt fenomen, och beror inte på att kvinnor skulle vara fåfängare än män utan återspeglar snarast våra genusöverenskommelser.

Där kvinnor görs äldre tidigare än män, och kroppens synliga åldrande har stor betydelse för dem, så har forskare anfört att män kan uppfatta åldrandet som ett hot just i form av minskad prestationsförmåga.

Det har också hävdats att män och kvinnor blir mer lika varandra med stigande ålder – alltså mindre man och kvinna, mindre kön, och mer lika. Det här kan man se både som ett hot och en möjlighet. Ett hot om att tas för mindre kvinnlig eller manlig, och i stället enbart äldre. Och en möjlighet att få överskrida begränsande normer för kvinnligt och manligt.

Jag tror också att det här kan förändras över de kommande åren – eftersom alla tecken tyder på att mäns yttre har allt större betydelse för dem – se bara alla nya skönhets- och hudvårdsprodukter som vänder sig till män.

Att jag fokuserat på kvinnors åldrande beror på att min avhandling handlar om populärpress som främst vänder sig till kvinnor. En del menar att det finns mindre gjort om mäns åldrande än om kvinnors – men det här kommer säkert ändra sig under de närmaste åren, bland annat finns ett forskningsprojekt vid Linköpings universitet som handlar om mäns åldrande.”

Karin Lövgren


Stetsonhatt 

(Hasse & Tage)

Blå stetsonhatt
sidenkravatt
och blanka skor
och gabardinkostym
Sen är man klar
för diskotek

Man doftar karl
av Aqua Vera herrparfym
Där har dom undertröjor,
mässingssmycken,
mockabrallor utan nån kalsong
Mycket hår och hög musik och flimmer
och ett jävla hålligång
Och om man säger ”Får jag lov” till någon
dam får man till svar ett hånfullt flin
fast man tagit på sin bästa mellangrå
kostym av gabardin

Vid trettitre
är man passé
Vid trettifem
så kan man hälsa hem
Vid fyrtio jämnt
är man ett skämt
och högre opp
så åker man väl på en propp

Man får väl vänta vid sitt vattenhål på
döden, som en gammal elefant
Eller måste man till Sundbyberg och
dansa tango med en tant
Det är kanske bäst att man ger
upp och inser djungelns hårda lag
Hänger sig i slipsen eller förorenar
närmsta vattendrag

Med stetsonhatt
sidenkravatt
och blanka skor
och gabardinkostym
Av gubbens stoft
finns bara kvar
en manlig doft
av Aqua Vera herrparfym


Länktips

Om Karin Lövgren och hennes avhandling:
”Se lika ung ut som du känner dig”:

Blå Stetsonhatt (Hasse & Tage)

”Den bortglömda diskrimineringen” (rapport)






Lämna gärna en kommentar

Your email address will not be published.