Fördomar i fokus:

”Det vet man väl
vad hon är för nån …”

Det går blixtsnabbt och sker utan att jag ens är medveten om det. Kvinnan i den stora svarta kjolen, killen med jeansen nedhasade så att kalsongerna syns, tjejen med tuppkam och nithalsband. Alla de människor jag möter dagligen på gatan, på bussen, i affären. Oundvikligen och omedelbart uppstår vissa associationer och vips så är de placerade i ett fack. ”Det vet man väl vad hon är för nån …” 

Baserat på ålder, kön, etnicitet och klädstil sätter vi etiketter på de människor vi möter. Vi stoppar in dem i de fack där de passar in, de fack som våra tidigare erfarenheter säger oss att de hör hemma i. Det är inget konstigt, utan tvärtom gör vår strävan att kunna identifiera och särskilja olika saker att detta beteende är helt naturligt. Ingen skulle höja på ögonbrynen när du hävdar att en bok är en bok eftersom den uppfyller de kriterier du sedan tidigare vet kännetecknar just detta föremål. Däremot kan kategoriseringen av människor upplevas som mer känslig. Plötsligt pratas det om fördomar, och du känner dig inte längre som den öppensinnade människa du trodde att du var. Men det finns ingen anledning till oro, beteendet är både naturligt och normalt.

Inom psykologin pratar man om tre olika faktorer som samspelar när det gäller fördomsfullhet hos människor.

Den första faktorn handlar om den personlighet man har – personer som har låga värden på personlighets­komponenterna öppenhet och vänlighet tenderar att vara mer fördomsfulla än de som har höga värden.

Den andra faktorn är den kognitiva som handlar om minnet och tänkandets funktioner. Vi lagrar dagligen mängder av information i minnet och när vi sedan kommer i kontakt med ett objekt eller en människa av samma sort aktiveras den lagrade informationen och säger oss något om det vi möter.

Nazar Akrami är biträdande lektor vid Institutionen för psykologi vid Uppsala universitet, och forskar bland annat om stereotypisering och fördomsfullhet.

– Nu när du ringer mig och du presenterar dig börjar jag genast söka i minnet efter ditt namn, säger han. Och när du sedan säger att du skriver på en artikel antar jag att du måste vara journalist och då aktiveras mängder av information som jag sedan tidigare har om journalister. Jag tänker på Janne Josefsson, på DN-journalister som har kontaktat mig tidigare. Jag kanske tänker att journalister är gåpåiga, aggressiva eller att de är trevliga. Oavsett vilka associationer som uppstår kan de härledas ur tidigare lagrad information som finns i minnet, redo att återanvändas. Skapandet av stereotyp­bilder är en viktig minnesfunktion som besparar hjärnan en hel del arbete och fördomar är en bieffekt av dessa stereotyper.

– Det är också så att negativ information har en enklare färdväg, säger Nazar Akrami. Jag brukar säga att den negativa informationen färdas på en tysk motorväg medan den positiva informationen färdas på en gammal svensk landsväg. Den kommer alltså inte fram lika snabbt. Det har med överlevnadsinstinkter att göra, det är viktigt för oss att snabbt kunna identifiera en potentiell fara.

Den tredje faktorn Akrami talar om är socialpsykologisk och handlar om grupptillhörighet. Vi identifierar oss olika mycket med olika grupper. Har vi en stark gruppkänsla för en viss grupp tenderar vi att tillskriva den gruppen positiva egenskaper, medan andra grupper tillskrivs negativa egenskaper.

– Om jag frågar dig vad du tycker om japaner kanske du säger att de är artiga för det är den bilden du har av japaner, och om jag sedan frågar vad du tycker om svenskar kanske du tycker att de är generösa. Och frågar jag sen vad som är viktigast att vara, artig eller generös, kommer du att svara ”generös så klart”. Det har med din grupptillhörighet att göra, att du identifierar dig som svensk. Det är naturligt att du då tycker att de egenskaper som anses vara framträdande för svenskar är de som är mest eftersträvansvärda.

Akrami berättar om en studie som han nyligen var med och genomförde där människor slumpmässigt delades in i två olika grupper med slumpmässigt utvalda namn. Studien visade tydligt att försökspersonerna i hög utsträckning tillskrev den egna gruppen positiva egenskaper och den andra gruppen negativa egenskaper, trots att det egentligen inte fanns några särskilda drag som var utmärkande för de olika grupperna.

– Även om vi inte håller med om vissa stereotypa bilder så påverkas vi av dem, säger han. Det finns studier som visar att kvinnor inte håller med om, eller accepterar, de stereotypbilder som finns av just kvinnor. Men de påverkas ändå av bilderna eftersom dessa är så pass tydliga i samhället.

När det gäller att jobba mot att bli mindre fördomsfull säger Akrami att man har mycket vunnet bara genom att vara medveten om att man har vissa föreställningar och fördomar. Utöver det är det tid som hjälper. Att låta vissa beslut få ta tid och kanske sova på saken.

– Det är det råd jag brukar ge inför till exempel nyanställningar, om cheferna upplever sig har fördomsrelaterade dilemman, säger han. Sov på saken och se hur du känner i morgon.

Av Mari Wretström






Lämna gärna en kommentar

Your email address will not be published.