Att hålla handen inte självklart för alla

”Att gå och hålla hand mitt på ljusa dan bland massa folk kanske är en självklarhet för dig men så är det inte för alla. Tyvärr.”

holding_hands

Till en början försökte Christoffer Larshans mota bort fantasierna om andra killar. Det var ju inte så det skulle vara. Tankar om att det var ”fel” och ”smutsigt” dök upp i huvudet. Men en stark självbild bidrog till att Christoffer redan som ung tonåring kunde acceptera sin läggning och inse att det inte var något att skämmas över.

Christoffer Larshans

I en småstad sprids rykten fort … Att vara stolt i sig själv och över den man är inte alltid helt enkelt. Särskilt inte om man avviker från samhällets normer. Trots att Christoffer beskriver sin komma ut-process som lättsam och smärtfri säger han att det också var en jobbig tid. I en småstad sprids rykten fort och Leksand, som Christoffer kommer från, är inget undantag. Pressen att berätta förfamiljen innan de fick veta via ryktesspridare var stor.

En dag när Christoffer och hans mamma tittade på ett tv-program om HBT-personer frågade hon honom rakt ut om hans sexuella läggning.

– Vad gör dig lycklig, vad vill du höra? frågade Christoffer.

– Det som gör dig lycklig gör mig lycklig, svarade hans mamma. Liknande respons mötte Christoffer från övrig familj och vänner. Han är lyckligt lottad att ha haft fullständigt stöd av sina närmaste.

– Men jag har hört så många hemska berättelser, säger han. En del har exempelvis blivit utkastade av sina familjer, de där som man tror att man alltid kan vända sig till.

Men allt är inte rosenrött. Christoffers historia rymmer också en del negativ respons. Om folk som tycker sig ha rätten att ha åsikter om hans sätt att leva, att kalla honom ”bögjävel” eller ”äckel”. Det har också hänt att han har fått hot som ”om jag ser dig kommer du att dö”. Något han försöker att inte bry sig om.

– Visst, dödshot kanske inte är så roligt att få, men det känns så diffust och liksom taget ur luften, säger han. Man får försöka att inte ta åt sig. Men folk borde tänka på att även ord sårar.

Något Christoffer saknade när han kom ut var likasinnade att rådfråga och bolla sina tankar med. Behovet av att ventilera alla känslor gjorde att Christoffer började blogga. Han beskriver bloggandet som en frizon där han kunde skriva om djupare frågor som berörde homosexualitet och på så sätt ge stöd och råd till andra i samma situation.

– Jag har fått många mejl av unga killar som har velat få råd om hur de ska göra för att komma ut. Att de är rädda att inte bli accepterade av samhället och så. I början var det mycket fokus på det i bloggen, att folk skulle kunna känna igen sig. Men också att få andra att förstå att vi HBT-personer är precis som alla andra.

Att bloggen, som i dag är en av Sveriges största gaybloggar, fungerar som stöd och inspiration för andra homosexuella råder det inga tvivel om. Varje dag trillar det in mejl och kommentarer med positiv innebörd.

– Men det händer också då och då att det dyker upp hatkommentarer, säger han. Alltid anonyma och alltid lika hjärtskärande. Tyvärr är det ju de elaka kommentarerna som etsar sig fast i skallen, men med tiden lär man sig att radera dem både fysiskt och psykiskt. Personerna som skriver sådant är inte värda att få ta plats när de inte ens kan stå för sina åsikter utan bara anonymt skriva kränkande saker.

Christoffer säger att han blir så trött på människor som bara häver ur sig saker utan att tänka på konsekvenserna. Fördomar går inte att komma ifrån, och även om ingen människa är den andra lik så är alla värda att bli bemötta med respekt.

– Den vanligaste fördomen folk har om bögar är att vi tänder på allt med tre ben. Verkligen. Vissa människor, framför allt heterokillar, verkar tro att bara för att man är bög så är man en sexmaskin som vill ligga med alla killar. Jag glömmer aldrig den gången i duschrummet i nian eller första året på gymnasiet när en i min klass – mitt framför alla nakenfisar – säger ”tänder du på mig nu?” när han står helt näck framför mig.

Rubriken på den här artikeln är också rubriken på ett inlägg i Christoffers blogg. Jag frågar vad det är som tar emot när det gäller att visa kärlek till sin partner öppet när man är ute bland folk. Är det så att man blir lite mer känslig för omgivningens reaktioner när man bryter mot samhällsnormen?

– Det känns fel, säger Christoffer. Kanske för att man inte vill dra till sig eventuella blickar och ord. Jag tror dock att de flesta skulle titta och tycka att det var sött och vågat. Men det är liksom bara kärlek, det borde inte ens vara något att titta på. Sen finns ju inte alltid behovet heller, vi ger varandra så mycket kärlek ändå. Men visst borde man kanske göra det för att öka toleransen och visa att vi också kan och vågar.

Namn: Christoffer Larshans.
Familj: Pojkvän och fiskar, samt mor, far och några syskon.
Gör: Studerar till läkare i Göteborg  och bloggar på gaymasen.se.






Lämna gärna en kommentar

Your email address will not be published.