Äpplet

Under min uppväxt hade jag många hetsiga diskussioner med min morfar. Om allt möjligt, men framför allt om tron. Han var en from katolik som levde sitt liv efter Guds ord och vilja.Och jag var, till hans stora besvikelse, en ivrig icketroende. Som dessutom tyckte att jag – i all min ungdomliga (en)vishet – skulle upplysa denne gamle man, och förklara för honom att man inte borde tolka Bibeln bokstavligt.

aple

Under min uppväxt hade jag många hetsiga diskussioner med min morfar. Om allt möjligt, men framför allt om tron. Han var en from katolik som levde sitt liv efter Guds ord och vilja.

Och jag var, till hans stora besvikelse, en ivrig icketroende. Som dessutom tyckte att jag – i all min ungdomliga (en)vishet – skulle upplysa denne gamle man, och förklara för honom att man inte borde tolka Bibeln bokstavligt.

Då (liksom nu) tyckte jag att man inte ska tro att det hände precis som det står. Snarare att berättelserna framför allt har en symbolisk betydelse. Hela den här historien om skapelsen och Adam och Eva till exempel, försökte jag förklara för morfar, är ju egentligen evolutionsteorin i ett nötskal!

Det var förstås det värsta man kunde säga till en riktigt gudfruktig och trogen kyrkobesökare och nära ett försök att slita bort fundamentet under hela kristendomen, fastän jag inte förstod det riktigt då. Jag lyckades naturligtvis aldrig övertala honom, och tänkte under årens lopp inte mycket mer på mina uppstudsiga idéer om Bibeln och skapelseberättelsen. Tills jag läste Dan Browns Den förlorade symbolen. Jaså, det kanske inte alls var så fel tänkt då!

För inte så länge sedan satt jag och tittade på nyheterna om katastrofen i Haiti och hörde om kidnapparna. De som för bort barn och missbrukar denna förskräckliga situation för egen vinning. Och jag undrade, som förmodligen många av er med, hur det kan vara möjligt att det finns människor som gör sådana saker och försöker tjäna pengar på bekostnad av hjälplösa barn som redan har förlorat så mycket.

Och plötsligt, fortfarande inspirerad av Dan Brown, insåg jag det. Det är ju äpplet!

Äpplet som Eva tog fastän Gud hade förbjudit det. Äpplet som står för visdom och symboliserar tankeförmågan som ger oss – till skillnad från djuren – möjlighet att fundera, att tänka ut strategier för att förbättra våra liv, att avväga vinst och förlust och att välja mellan gott och ont. Med tankeförmågan föddes alltså samtidigt människans förmåga att göra onda saker. Och det måste vara det som menas när Gud kastar ut Adam och Eva ur paradiset:
de hamnar i en värld där det finns ondska.

Tänker man vidare på den här linjen, så måste paradiset alltså ha varit tillståndet där människan inte riktigt hade utvecklat sig till människa. Ett tillstånd där man levde ett omedvetet liv, som man tog som det kom, driven av överlevnads- och fortplantningsinstinkter. Helt utan förmåga att avsiktligt skada någon annan för egen vinning.

Denna insikt förbryllar mig lite. Fastän det måste vara jätteskönt att slippa alla dessa människor med onda avsikter, har jag alltid sett paradiset som ett ställe där man upplever den högsta lyckan. Men hur kan man vara lycklig om man inte vet om det? Om man tar livet som det kommer och inte kan fundera på hur bra man har det?

Tuggan från äpplet – eller utvecklingen av vår tankeförmåga – ledde alltså till uppkomsten av det onda, av brotts-ligheten, och är på detta sätt inte någonting som man skulle vilja göra om.

Men den ledde också till många saker, som vi inte skulle vilja vara utan. Förmågan att vara lycklig, att älska, att vara glad, att se och beundra världen omkring oss, att ha hopp, förvänt-ningar, att fantisera och drömma.

Och inte minst är det tack vare vår tankeförmåga som vi inte längre bor i grottor och går omkring i björnskinn Hela utvecklingen av samhället som vi lever i i dag, allt vi har uppnått inom vetenskap, teknik, konst och musik, skulle vi inte ha haft utan Eva – som trotsade Gud och bet i äpplet.

Nu har jag bara en undran. Vilken symbolisk betydelse ligger bakom det faktum att det var Eva som mot Adams vilja lät nyfikenheten ta överhand, bestämde sig för att hugga till och därmed avgjorde att vi människor utvecklade oss till intelligenta varelser? Jag är öppen för förslag!

Av Mirjam Jonker






Lämna gärna en kommentar

Your email address will not be published.